Karolinas sömn

Kammaroperan Karolinas sömn specialbeställdes och uruppfördes under invigningen av Artipelag den 4 juni 2012. Som en del av vårt 10-årsjubileum presenteras verket nu åter i konsertant form vid ett unikt tillfälle.

Upplev kompositören Anders Eliassons suggestiva musik och poeten Bengt Emil Johnsons libretto tillsammans med sopranen Elisabeth Meyer, Norrlandsoperans Orkester och dirigenten Christian Karlsen. Bengt Emil Johnsons epos läses av skådespelaren Thérèse Brunnander. Ett epos som Artipelags grundare Björn Jakobson själv läst cirka 100 gånger – då förstår ni hur vackert det är!

”Det finns ett djup, det finns ett ljus,
det finns varelser, skogsuddar, glimmande is,
det finns en frihet i att färdas,
det finns en glömska i att färdas.”
Utdrag från librettot i Karolinas sömn

Bakgrund

När Karolina Olsson från Oknö vaknade en morgon 1908 hade hon sovit gott – inte i en natt, utan i 32 år. Nu skulle hon strax fylla 47 år och kände sig pigg och kry. Vad hade hänt? Vilken yttre orsak hade fört henne in i ett så exceptionellt tillstånd?

Julen 1875, när hon var 14 år, var hon ute på isen och fick tandvärk. Hon gick hem, lade sig och föll i en 32-årig sömn. Hur kan man förstå eller förklara den långa tidens utestängdhet från det vardagliga livet? Skulle tandvärken vara enda orsaken? Var hon i själva verket en simulant – i så fall varför? Hon måste ju ha haft någon form av medvetande, under alla dessa år. Vad upplevde hon där hon låg? Hur såg den närmast anhöriga – modern – på henne? Vad visste hon om hur dottern upplevt sin barndom – var där något som hon hade anledning att försöka dölja? Ett obeskrivbart svek? En psykisk kris?

Gestalta sömn i en opera?

Idén till projektet kommer från sopranen Lena Hoel, som första gången fick höra talas om Karolinas sömn när hon såg en utställning med glaskonstnären Bertil Valliens manshöga glasskulpturer. Vallien hade läst om Karolina i en gammal tidningsartikel och skapat de ”inneslutna” figurerna. Berättelsen om den unga kvinnan gick lätt att associera till det stillastående, frusna glasets värld. Skulle det vara möjligt att gestalta Karolinas långa sömn i en opera?

Med Valliens glaskonst som scenografisk utgångspunkt vände Lena sig till tonsättaren Anders Eliasson och författaren Bengt Emil Johnson i förvissning om att de skulle kunna ge ord och ton åt de två personer som agerar i rummet av glas: modern och dottern.

Dirigent Christian Karlsen

Christian Karlsen, en av Europas ledande dirigenter, har arbetat med de flesta av världens främsta nutida tonsättare, däribland Polarpristagarna Steve Reich, Kaija Saariaho och Sofia Gubajdulina. 2015–2017 var han konstnärlig ledare för nederländska festivalen Dag in de Branding och 2008–2014 var han konstnärlig ledare för New European Ensemble. 2018 grundande han tillsammans med pianisten David Huang festivalen Gränslandet Symfonisk Fest på Trädgården i Stockholm.

Medverkande

Dirigent: Christian Karlsen
Solist: Elisabeth Meyer (sopran)
Orkester: Norrlandsoperan symfoniorkester
Kompositör: Anders Eliasson
Text: Bengt Emil Johnson
Läsning: Thérèse Brunnander

Presenteras i samarbete med Norrlandsoperan

Foto: Mats Bäcker

Praktisk information

Kl. 17.00 Buss avgår från Cityterminalen till Artipelag för gäster som bokat både middag och konsert.

Kl. 18.00 Trerättersmiddag i Artipelag Restaurang

Kl. 18.30 Buss avgår från Cityterminalen till Artipelag för gäster som endast bokat konsert.

Kl. 19.30 Konsert (pågår ca 60 minuter)

Buss från Artipelag till Cityterminalen avgår cirka 20 minuter efter konsertens slut.

Konserten genomförs i Artipelags foajé som ligger på entréplan och är handikappanpassad.

Här hittar du all praktisk information om ditt besök på Artipelag.

Direktbuss ingår i biljettpriset och bokas i samband med föreställningen.

Bussen avgår från Cityterminalen kl 17.00 samt 18.30 och från Artipelag ca kl 20.45 (tjugo minuter efter föreställningens slut).

Här hittar du all praktisk information om ditt besök på Artipelag.

Designbutiken och Bådan Café & Konditori håller öppet fram till konsertstart på evenemangsdagen. Konsthallen är på konsertdagen stängd för omhängning.

Du som bokar kombinerad konsert och middag blir serverad en trerätters middag i Restaurang Artipelag med start kl 18.00.

Konsertmeny

Förrätt
Tartar på sotad pilgrimsmussla, emulsion på rom, picklad kålrabbi & surdegskrisp

Varmrätt
Grillad flankstek med rödvinssky, ramslöks- ”chimichurri” samt rostad färskpotatis & primörer

Dessert
Yoghurtmousse med röda vinbär på pistagebotten

Vegetariskt alternativ finns och kan bokas under köpprocessen.

Vill du boka endast trerätters middag? Vänligen kontakta restaurang@artipelag.se.

Bådan Café & Konditori på entréplan har öppet fram till konsertstart på evenemangsdagen. Bådan erbjuder varmrätter, soppa, smörgåsar, matiga sallader, bakelser samt drycker, inklusive öl och vin.

Libretto av Bengt Emil Jonsson

1

Här färdas landskapet förbi,
genomfar mig såsom jag genomfar landskapet. Vad är det yttre och vad är det inre?
Jag frågar inte, svaret vore utan mening.
Här är en yta och jag färdas på den,
det finns ett djup och jag färdas över det
– utan att veta om det, utan att fråga
om yta eller djup.
Här är vinden som möter och förföljer.
Här är ljuset som inte ställer frågor
om djup eller mörker.
Här är jag som inte frågar
men färdas eller förbifärdas.
Här är ljuset som passerar genom mig,
foton efter foton.
Det går undan, inte mer med det
men på samma gång råder stillhet
– i rörelsen, i den självklara vinden
som ömsom möter och förföljer.
Det är något som pågår
och pågår i sin virvlande självklarhet.
Det finns ett djup, det finns ett ljus,
det finns varelser, skogsuddar, glimmande is, det finns en frihet i att färdas,
det finns en glömska i att färdas.

2

Och nu tilltar allt, genomströmningen,
vinden som plötsligt kommer överallt ifrån samtidigt.
Det yttre och det inre sammanfaller, landskapets konturer upplöses,
ljuset blir till något som inte längre liknar ljus.
Om själva fallet kan man inte tala,
det sker långt bortom vett och vilja.
Det är tiden som upphör att finnas,
Det är,rummet som inte längre finns.
Det är jag som virvlar bort med vinden,
fast inte heller vinden längre finns.
Ett mörker och en tystnad
och ingenting kan längre kallas före
eller efter. Det är jag som bleknar bort
inför mig själv.
Om själva fallet kan man inte tala.
Det sker och det är utan återvändo.

3

Jag vet var jag befinner mig.
Jag fördes hit och ser vart jag har kommit. Jag har vistats här förr,
men då var jag en annan
– nu är jag kanske bara mera jag …
Jag famlar efter det som kallas jag,
jag ser att jag är hemma, fast en främling. Det finns en yta och det finns ett djup. Jag hör att röster ljuder över ytan
men ytan är ogenomtränglig.
Jag ser som genom lager utav glas.
Jag känner alla här – men inte mig.

4

Och de utanförstående
– de som visste att de kände henne
– de känner nu bara hennes namn: Karolina. De ropar hennes namn: Karolina,
men får inget svar, eller ett svar
som de inte kan tyda.
Det finns minnesbilder, erinringar,
men de har ingen hjälp att ge.
Rådvilla ser de hennes gestalt
– så välbekant, så främmande.
De talar med varann om Karolina,
fast det är sina minnen de talar om. Om sig själva försöker de nå utom sig. Var och en har sitt eget nu.
Men här ~r ett nu som inte går att dela. De ropar eller mumlar: Karolina…
Men hon är annorstädes.

5.

Vilande – nej försjunken
i en ny slags uppmärksamhet
sjunker hon nu allt djupare
i det som är hennes inre.
Kanske hennes sannare jag.
Den undre världen är inte osannare
än den övre, frågorna om yta och djup kan aldrig meningsfullt besvaras.
Andningen blir långsam,
livet pågår men saktas ner
– kanske till en högre grad av verklighet.
Det är ett stort lugn,
en oanad frihet, en trygghet
utan gräns. Rösterna hör hon,
namnet som hon burit är bekant
men det rör henne inte här
– i detta nu som plötsligt vidgas
och för henne in i en större,
en allomfattande gemenskap

6

Kalla bara inte detta ”sömn”.
Jag stiger stundom upp ur denna vila.
Jag vet att många ser mig där jag rör mig men de berör mig inte, jag är oberörbar.
Kanske är jag mer än någonsin mig själv
– kanske har jag blivit del av något större.
Jag frågar inte vem som ledde mina steg. Jag föll och landade här i mig själv.
Bilder strömmar förbi och genom mig, eller jag färdas genom dem.
Jag ser gestalter, sådana jag känner
och sådana jag aldrig känt
men likväl dunkelt återkänner.
Det virvlar som på isen förut,
landskap som jag sett
och landskap som jag aldrig sett
men likväl dunkelt återkänner.
Jag vistas i ett lysande mörker,
fullt av liv och rörelse och jag är med
i detta fast jag vilar i min kropp.

7

Längst nere i mitt djup har tiden upphört. Här råder ingen årstid, ingen vind
som slår emot mig eller bär mig framåt. Och det vi kallar minne – vad är det?
Allt som har hänt, allt som skall ske finns här i djupet där jag vill förbli.
Jag lever och jag andas, jag.hör
hur hjärtat slår. Jag hör utan att höra.
Jag ser utan att se. Jag vet att jag anses befinna mig i en frånvaro.
Men ingenstans har jag varit så nära det vi kallar ”här”.
Fast inget nu kan skiljas ut
ur allt som lever och som pågår bortom varje nu och här.

8

I mitt lysande mörker trevar
en stråle av ett annat ljus.
En signal som vill nå fram till någon som en gång bar mitt namn.
Jag tvekar inför detta milda anrop.
Jag var i mig – vad rör mig mera ytan? Det liv jag vet finns bortom alla glas. Skall tiden fånga in mig än en gång
– skall den gemenskap med en större och rikare tillvaro överges?
Det finns en tvekan i mig
– kanhända är den min.

9.

Vad är det som har hänt?
Har tid förflutit här?
Nyss bröt ett ljus igenom
och nu ser jag var jag är.
Jag vet att jag var borta,
jag vet att jag var hemma,
mer än någonsin förut.
Jag ser hur ljuset flödar,
jag känner tidens puls.
Jag hör, jag ser och allt är sant men aldrig som förut

Violin 1

Andreas Olsson – konsertmästare, Matias Malmqvist, Nicole Ladenthin

Violin 2

EvaBritt Molander, Mikhail Zatin, Erik Wallin

Viola

Ester Forsberg, Petter Axelsson

Cello

Jessie Langhard, Kristina Tereschatov

Kontrabas

Charlotte Petersson, Josefin Landmér

Flöjt

Ebba Wallén

Oboe

Johannes Ögren

Klarinett

Bengt Sandström

Fagott

Peder Jensen

Valthorn

Anders Kjellberg

Slagverk

Alexsander Ulriksen

Harpa

Patrizia Carciani

Fakta