Skulptur i natur och verket Rodt 6 januari av Berlinde de Bryuckere

Skulptur i natur

Skulptur i natur är Artipelags permanenta utomhusutställning. Verken går att se utmed promenadstråk i de omgivande skogarna och ängarna, vid strandkanten och på entrégården.

Som namnet antyder handlar Skulptur i natur om det samspel som uppstår när konst placeras i naturen och inte som brukligt i den neutrala vita kuben. Ett samspel som alltid varit av stor vikt på Artipelag, inte enbart via konstens placering utan även genom arkitekturen och sättet naturens element både tar plats inomhus och släpps in genom väggar och tak.

Skulptur i natur inkluderar konstverk av nordiska såväl som internationella konstnärer. I den permanenta samlingen ingår Jaume Plensa, Maria Miesenberger, Lars Nilsson, Klara Kristalova, Joel Fisher och Per Kirkeby, bland andra.

Senast tillkommen är den belgiska skulptören Berlinde De Bruyckeres verk Rodt, 6 januari (2012) som fått en plats på entrégården. Skulpturen föreställer en död hjort, vilken blir en påminnelse om samspelet mellan människa och natur och den delikata balans som vi måste vara varsamma om.

Skulptur i natur är en pågående process och Artipelags konstavdelning jobbar kontinuerligt med att lägga till nya verk, både permanenta och inlånade. Dessutom flyttas verk med jämna mellanrum till nya omgivningar för att skapa nya sammanhang och upprätthålla utställningens dynamiska format.

Nyheter om Skulptur i natur publiceras löpande på denna sida och nya verk tillkommer främst under sommarhalvåret.

Entré

Fri entré så länge Artipelag är stängt inomhus på grund av coronapandemin.
Hur corona påverkar Artipelag >>

Visningar

Cirka 50 minuter långa visningar, med max tio deltagare, genomförs på lördagar och söndagar (ej Kristi himmelsfärd) kl 12.10, kl 13.00 och kl 14.00. Biljett till dessa köpes främst via nedan länk.

BOKA VISNINGSBILJETTER >>

Pris 75 kr (Art.Pass-innehavare 1 kr). Biljetter kan även köpas på plats i vårt utecafé, men då kan inte plats garanteras.

Tillgänglighet

I en del av området finns handikappanpassad spång, men några av verken är placerade i lättare terräng. Vid blött eller isigt väder sker nyttjande av spången på egen risk. Promenadskor rekommenderas.

Anvisningar

Vänligen respektera naturen. Klättra inte på konstverken och använd stigarna i skogen.

Karta
Konstchef Bo Nilsson om utställningen

En längtan efter naturen har på senare år har kommit att genomsyra utställningsutbudet runtom i vårt land. Utställningar i den vita kuben har känts daterade i sin neutralitet. I sin välkända essä Sculpture in the Expanded Field beskriver Rosalind Krauss en tendens inom samtida skulptur, där konstnären flyttar ut i naturen för att arbeta med naturens egna medel eller för att utvinna kunskap från naturens kontext. På senare år har detta konceptuella förhållande till naturen kommit att banaliseras; det är som om kontexten inte längre är väsentlig. Utomhusutställningar har däremot blivit något av en folklig favorit. Kanske för att naturen har en märklig förmåga att göra konsten mer begriplig, ungefär som när maten alltid smakar bättre när den äts utomhus.

Artipelag har sedan starten varit uppmärksam på förhållandet mellan konst och natur, delvis för att konsthallen gränsar till naturen genom ett flertal stora panoramafönster och naturen på så sätt gör sig påmind i utställningsrummet. Vi talar snarare om konsthallen som ett ”växthus” än en vit kub. Utställningsprogrammet har också tagit fasta på vår belägenhet i naturen, med avstamp i invigningsutställningen Platsens själ, som syftade till att hitta en historisk kontext i vår placering. Därefter har en rad utställningar lyft frågan; Earth Matters artikulerade naturmaterial i designprocessen, Land möter vatten belyste fotografiets historiska besatthet av landskapet, Ingen människa är en ö visade skärgårdslandskapens olika gestaltningar och Bigert & Bergströms I stormens öga adresserade klimatfrågan från ett hållbarhetsperspektiv.

Naturen kring Artipelag är inte ett utan flera landskap med olika karaktärer. Det är ett slags gränsland mellan det vilda landskapet och den kultiverade parken och kanske kan man också sträcka sig till att det närmast är en urban miljö i arkitekturens närhet. Utställningen Omvägar år 2018, som var Artipelags första renodlade utomhusutställning, använde sig av Artipelags blandade landskap för att artikulera olika konstnärliga förhållningssätt från naturens egna scenerier. Årstidernas och dygnets omständigheter spelar också in i upplevelsen. Jaume Plensas Buddha-figur är lika stoisk oavsett årstid och tidpunkt på dygnet, medan Lars Nilssons unge pojke kan uppfattas som blåfrusen av sommarens badande eller frusen i sin brist på kläder under vintern. Maria Miesenbergers skulptur Change of Direction höjer sig ovanför naturen på en äng med en ambition att inte påverkas av sina omgivningar, men man får känslan att gestalterna betraktar både besökarna och det omgivande landskapet. Klara Kristalovas verk finnes placerad i en öppnare plats som tar fasta på skulpturens rörelseenergi, där den tycks vilja fly sin bindning till naturen, medan Per Kirkebys bronsskulptur Minnesmärke sin arkitektoniska relevans framhävs av skulpturens centrala position vid huvudentrén. På detta sätt kan dessa olika omständigheter påverka hur konstverket upplevs. Den senaste skulpturen som är tillförd Artipelags samling är verket Rodt, 6 januari av den belgiska skulptören Berlinde De Bruyckere. Skulpturen föreställer en död hjort, vilken blir en påminnelse om samspelet mellan människa och natur och den delikata balans som vi måste vara varsamma om. Som tillägg till detta nyförvärv tillåter vi oss att periodvis överraska vår publik med tillfälliga inspel. Syftet är att få natur och civilisation att samspela. Skulptur i natur har mycket att lära oss om vad natur är och kan vara.