Skulptur i natur

Permanent utställning

Skulptur i natur är Artipelags permanenta utomhusutställning. Verken går att se utmed promenadstråk i de omgivande skogarna och ängarna, vid strandkanten och på entrégården.

Som namnet antyder handlar Skulptur i natur om det samspel som uppstår när konst placeras i naturen och inte som brukligt i den neutrala vita kuben. Ett samspel som alltid varit av stor vikt på Artipelag, inte enbart via konstens placering utan även genom arkitekturen och sättet naturens element både tar plats inomhus och släpps in genom väggar och tak.

Skulptur i natur inkluderar konstverk av nordiska såväl som internationella konstnärer. I den permanenta samlingen ingår Jaume Plensa, Maria Miesenberger, Lars Nilsson, Klara Kristalova, Joel Fisher och Per Kirkeby, bland andra.

Senast tillkommen är den belgiska skulptören Berlinde De Bruyckeres verk Rodt, 6 januari (2012) som fått en plats på entrégården. Skulpturen föreställer en död hjort, vilken blir en påminnelse om samspelet mellan människa och natur och den delikata balans som vi måste vara varsamma om.

Skulptur i natur är en pågående process och Artipelags konstavdelning jobbar kontinuerligt med att lägga till nya verk, både permanenta och inlånade. Dessutom flyttas verk med jämna mellanrum till nya omgivningar för att skapa nya sammanhang och upprätthålla utställningens dynamiska format.

Nyheter om Skulptur i natur publiceras löpande på denna sida och nya verk tillkommer främst under sommarhalvåret.

Entré

Fri entré så länge Artipelag är stängt inomhus på grund av coronapandemin.
Hur corona påverkar Artipelag >>

Visningar

Cirka 50 minuter långa visningar, med max tio deltagare, genomförs på lördagar och söndagar (ej Kristi himmelsfärd) kl 12.10, kl 13.00 och kl 14.00. Biljett till dessa köpes främst via nedan länk.

BOKA VISNINGSBILJETTER >>

Pris 75 kr (Art.Pass-innehavare 1 kr). Biljetter kan även köpas på plats i vårt utecafé, men då kan inte plats garanteras.

Tillgänglighet

I en del av området finns handikappanpassad spång, men några av verken är placerade i lättare terräng. Vid blött eller isigt väder sker nyttjande av spången på egen risk. Promenadskor rekommenderas.

Anvisningar

Vänligen respektera naturen. Klättra inte på konstverken och använd stigarna i skogen.

Karta

Verk i utställningen

1. Berlinde De Bruyckere

Rodt, 6 januari, 2012

Berlinde De Bruyckere, född 1964 i Gent, Belgien, är en av Europas mest intressanta samtidskonstnärer. Med stor framgång och internationell uppmärksamhet har hon ett flertal museiutställningar bakom sig – bland annat representerade hon Belgien 2013 i den 55:e Venedigbiennalen.

De Bruyckere arbetar med skulptur och installation i material som vax, djurskinn, hår, textilier, metall och trä. Hon hämtar inspiration från den flamländska renässansen och hennes kärnmotiv är människans sårbarhet och skörhet, den lidande kroppen – både människans och djurets – liksom naturens överväldigande kraft. Ämnena kan te sig mörka, men konfrontationen till trots behöver verken inte nödvändigtvis tolkas som tragiska.

Som skulptör är De Bruyckere intresserad av möjligheten att arbeta med många vinklar vilket möjliggör flera perspektiv, dels fysiskt men också konceptuellt. Det är till exempel ganska vanligt att hennes verk refererar till lidande så väl som till vård.

2. Joel Fisher

Pollare, 1987

Joel Fisher är född i Salem, Ohio, USA, 1947. Han är skulptör, tecknare och målare, känd för sina biomorfa skulpturer. Fisher har undervisat på Bath Academy, École nationale supérieure des beaux-arts de Paris och Pennsylvania Academy of Fine Arts. Hans verk återfinns på institutioner som Moderna Museet och internationellt på MoMA, Tate Gallery, Centre Pompidou och Victoria & Albert Museum.

Joel Fisher arbetar i en biomorf och abstrakt stil, som var vanlig under det teknikpräglade 1980-talet. Det var också en tid med konstyttringar som hänvisade till kubismen och icke-västliga delar av världen, i linje med det tidiga 1900-talets konst och vår tids romantiska bakåtblickande. I Skulptur i natur är Fisher representerad med verket Pollare, ett arbete som hänvisar till en konstruktion som ursprungligen gjordes för att fästa båtar vid bryggan. I Fishers skulptur påminner dock formen om en mänsklig figur. Skulpturen existerar mellan det abstrakta och det figurativa. Skulle man rita av Fishers skulptur så krävs inte mer än ett böjt streck, ändå är den mänskliga gestalten uppenbar.

3. Per Kirkeby

Minnesmärke, 1997

Per Kirkeby (1938 – 2018) var en dansk målare, poet, filmare och skulptör. Kirkeby tog en magisterexamen i arktisk geologi vid Köpenhamns universitet och intresset för geologi spelade en viktig roll i hans konstnärliga uttryck. Per Kirkeby är representerad i ett stort antal samlingar runt om i världen.

Som målare utvecklade Kirkeby en karakteristisk neo-expressionistisk stil, som är lätt igenkännbar som hans signatur. Hans konstnärliga praktik var extremt rik och varierad, både vad gällde material, teknik och stil. I Skulptur i natur är Kirkeby representerad med det permanenta verket Minnesmärke. Bronsskulpturen är en av flera i en serie och kan vid första ögonkastet uppfattas som ett gammalt monument som förvandlats, som om dess historiska relevans har viskats ut genom tidsförloppet. Ett monument som numera representerar sig självt. Kirkeby avled 2018, kort innan skulpturen installerades på Artipelag. Skulpturen har därav fått en speciell plats i våra hjärtan och har närmast blivit ett symboliskt minnesmärke över
en av vår tids mest framstående konstnärer.

4. Klara Kristalova

Det som håller mig tillbaka bär mig vidare, 2017

Klara Kristalova, född 1967 i Prag, bor och verkar i Stockholm. Hon betraktas som en av de ledande internationella samtidskonstnärerna inom den keramiska konsten och är representerad i samlingar på Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm samt i ett flertal internationella samlingar. Kristalova representeras av Galleri Magnus Karlsson i Stockholm samt internationellt av Galerie Perrotin i Paris.

I sin konstnärliga praktik är Kristalova influerad av naturen. Hennes skulpturer verkar på något sätt tillhöra underjorden, men är ändå djupt förankrade i det omgivande landskapet. Skulpturen Det som håller mig tillbaka bär mig vidare gestaltar en flicka som utan framgång försöker fly. Det förefaller som om hon blickar ut mot horisonten där hon står rotad i marken, men Kristalovas verk tillåter ofta flera tolkningar. Vågar vi säga att skulpturen också kan betraktas som en referenspunkt för det radikala skiftet från barndomen till vuxenlivet?

5–7. Maria Miesenberger

Change of Direction, 2018

Maria Miesenberger, född i Svalöv 1965, bor och verkar i Stockholm. Hon betraktas som en av Skandinaviens ledande samtidskonstnärer och är kanske bäst känd för sin serie manipulerade fotografier Sverige/Schweden, som utgår från ett album med bilder från hennes barndom i Österrike och Sverige. Genom att studera sin familjs fotografier undersöker Miesenberger hur barn formas som individer.

I Skulptur i natur är Miesenberger representerad med tre verk, varav två har funnits på Artipelag sedan 2012. Den nya skulpturen är elva meter hög och placerad på en gräsplan. Verket är konstruerat som en triangel och på var och en av sidorna finns en gestalt. Gestalterna är utformade som människokroppar men liknar snarare avatarer. De är varken barn eller vuxna, kvinnor eller män, stillastående eller rörliga. Skulpturerna är utmärkande för Miesenbergers bildspråk, där hon ständigt söker efter nya sätt att kommunicera genom tekniker och uttryck som inte existerar i det talade eller skrivna språket. Identitet, frigörelse, minne och frånvaro är teman som återspeglas i hennes konst. Genom att använda sitt eget språk förvandlar Miesenberger det främmande och annorlunda till någonting igenkännbart.

8. Lars Nilsson

Pojke, 2012

Lars Nilsson är född i Stockholm 1956 och arbetar med både måleri, skulptur, fotografi och installation utifrån frågeställningar som rör makt och identitet. Nilsson har också varit verksam som professor vid Konsthögskolan i Malmö och är ledamot av Konstakademien.

På Artipelags första utställning, Platsens själ, 2012, deltog Nilsson med en skulpturinstallation som blev något av utställningens signaturverk. Skulpturen föreställde en ung pojke i shorts som förundrad betraktade ett stort stenblock, som om det vore en meteorit eller ett annat främmande föremål.

Denna förundran inför naturens mysterier har blivit ännu tydligare när Nilssons skulptur gjutits i brons och frigjorts från sitt stenblock. Nu står pojken ensam på ångbåtsbryggan och blickar melankoliskt ut mot Baggensfjärdens vattenspegel, eller spanar längtansfullt efter någon som ska anlända med båten. Här finns en dualitet mellan naturens ensamhet och en längtan efter mänsklig gemenskap, som varit central i föreställningen om skärgården.

9. Jaume Plensa

Ainsa IV, 2012

Jaume Plensa är född 1955 i Barcelona och är en av samtidens mest inflytelserika konstnärer. Hans verk har ställts ut på gallerier och museer i Europa, USA och Japan. Plensa är professor vid School of the Art Institute of Chicago.

Skulpturen Ainsa IV är en del av en upplevelse där det öppna och det slutna representerar glappet mellan verklighet och perception. Den sittande figuren på marken är gjord av bokstäver och siffror och utmärks av en stark närvaro. Skulpturen befinner sig mellan ljus och mörker, soliditet och skörhet.

Själv beskriver Plensa skulpturens natur som ”… någonting djupt inne i oss som vi utan skulpturens hjälp inte kan beskriva. Vi står alltid med ena foten i det normala livet och den andra i den mest häpnadsväckande abstraktionen. Och detta är livets motsägelse.” Motsägelse eller dualitet är teman som ofta framträder i Plensas verk.

10. Ulrika Sparre

Kvinnlig energipunkt, 2018

Ulrika Sparre är född i Stockholm 1974 och har studerat vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och Konstfack i Stockholm. Sparre applicerar sin konstnärliga praktik på tekniker som installation, skulptur, fotografi, film, performance och ljudkonst och representeras av Stene Projects Gallery i Stockholm.

I sitt konstnärskap kopplar Sparre ihop konsten med livet och söker ständigt efter nya vägar att sätta sina konstverk i relation till naturen.

I Skulptur i natur utgår hon från en natursten som hon utsmyckat med ett tecken som symboliserar verkets titel, Kvinnlig energipunkt. Arbetet är platsspecifikt och korresponderar enligt konstnären med en energi som är kopplad till dess placering.

Samling inomhus

Dessa verk är tyvärr inte möjliga att se så länge Artipelag är stängt inomhus på grund av coronapandemin

Övre våningen
Tommy Östmar (utan titel). LG Lundberg, Från Stockholms skärgård, 2014. Annika Liljedahl, Växtlighet, 2008 och Växt, triptyk, 1996.

Entrévåning
Bror Hjorth, Far och Mor, 1946.

Nedre våningen
Denise Grünstein, Vinter, 2013. Pug Karlsson, självporträtt.

Konstchef Bo Nilsson om utställningen

En längtan efter naturen har på senare år har kommit att genomsyra utställningsutbudet runtom i vårt land. Utställningar i den vita kuben har känts daterade i sin neutralitet. I sin välkända essä Sculpture in the Expanded Field beskriver Rosalind Krauss en tendens inom samtida skulptur, där konstnären flyttar ut i naturen för att arbeta med naturens egna medel eller för att utvinna kunskap från naturens kontext. På senare år har detta konceptuella förhållande till naturen kommit att banaliseras; det är som om kontexten inte längre är väsentlig. Utomhusutställningar har däremot blivit något av en folklig favorit. Kanske för att naturen har en märklig förmåga att göra konsten mer begriplig, ungefär som när maten alltid smakar bättre när den äts utomhus.

Artipelag har sedan starten varit uppmärksam på förhållandet mellan konst och natur, delvis för att konsthallen gränsar till naturen genom ett flertal stora panoramafönster och naturen på så sätt gör sig påmind i utställningsrummet. Vi talar snarare om konsthallen som ett ”växthus” än en vit kub. Utställningsprogrammet har också tagit fasta på vår belägenhet i naturen, med avstamp i invigningsutställningen Platsens själ, som syftade till att hitta en historisk kontext i vår placering. Därefter har en rad utställningar lyft frågan; Earth Matters artikulerade naturmaterial i designprocessen, Land möter vatten belyste fotografiets historiska besatthet av landskapet, Ingen människa är en ö visade skärgårdslandskapens olika gestaltningar och Bigert & Bergströms I stormens öga adresserade klimatfrågan från ett hållbarhetsperspektiv.

Naturen kring Artipelag är inte ett utan flera landskap med olika karaktärer. Det är ett slags gränsland mellan det vilda landskapet och den kultiverade parken och kanske kan man också sträcka sig till att det närmast är en urban miljö i arkitekturens närhet. Utställningen Omvägar år 2018, som var Artipelags första renodlade utomhusutställning, använde sig av Artipelags blandade landskap för att artikulera olika konstnärliga förhållningssätt från naturens egna scenerier. Årstidernas och dygnets omständigheter spelar också in i upplevelsen. Jaume Plensas Buddha-figur är lika stoisk oavsett årstid och tidpunkt på dygnet, medan Lars Nilssons unge pojke kan uppfattas som blåfrusen av sommarens badande eller frusen i sin brist på kläder under vintern. Maria Miesenbergers skulptur Change of Direction höjer sig ovanför naturen på en äng med en ambition att inte påverkas av sina omgivningar, men man får känslan att gestalterna betraktar både besökarna och det omgivande landskapet. Klara Kristalovas verk finnes placerad i en öppnare plats som tar fasta på skulpturens rörelseenergi, där den tycks vilja fly sin bindning till naturen, medan Per Kirkebys bronsskulptur Minnesmärke sin arkitektoniska relevans framhävs av skulpturens centrala position vid huvudentrén. På detta sätt kan dessa olika omständigheter påverka hur konstverket upplevs. Den senaste skulpturen som är tillförd Artipelags samling är verket Rodt, 6 januari av den belgiska skulptören Berlinde De Bruyckere. Skulpturen föreställer en död hjort, vilken blir en påminnelse om samspelet mellan människa och natur och den delikata balans som vi måste vara varsamma om. Som tillägg till detta nyförvärv tillåter vi oss att periodvis överraska vår publik med tillfälliga inspel. Syftet är att få natur och civilisation att samspela. Skulptur i natur har mycket att lära oss om vad natur är och kan vara.