A CUTE STILL LIFE
2011

Following her form experiments with the human body in the Wunder series,Denise began to take an interest in another of art history’s most recurring motifs – the still life. In her exploration of the formative power of simple, everyday objects, she rejected the studio where historically artists have devoted themselves to their studies of still life. Instead, Denise took the still life to an outdoor studio she had used on a trip to Morocco.

In the dazzling light she sought a new perspective on the everyday objects she found there. In contrast to the European still life tradition, she did not arrange the objects according to a hierarchical order; instead, she placed them freely, possibly providing a hint of disorder that is at odds with the western still life tradition. Notwithstanding, as a way to cohere the still lifes she painted the objects, regardless of whether they were of organic origin such as fruit or machine-made artefacts. This painterly cohesion provides an inkling of a manner of seeing in which no major distinction is made between what is living and what is dead. It is a stance that contradicts the western still life tradition, where the still life is an expression of a fundamental duality between living and dead objects. In their photographic form, these still lifes do not appear to be particularly serious, rather they seem like coincidental works created during a sojourn in, for the artist, an unknown place. Denise referred to the still lifes as cute objects, entitling them AcuteStillLife.

_____________________________________

A CUTE STILL LIFE
2011

Efter sina formexperiment med den mänskliga kroppen i bildsviten Wunder började Denise intressera sig för ett annat av konsthistoriens mest frekventa motiv; stillebenet. I sin undersökning av de enkla vardagsföremålens formkraft, sökte sig Denise bort från ateljén där konstnärerna historiskt sett har ägnat sig åt sina studier av stillebenet. I stället tog Denise med sig stillebenet till den utomhusateljé som hon började använda under en resa till Marocko.

I det bländande ljuset sökte hon en ny blick på de vardagliga föremålen som förekom där. I motsats till den europeiska stillebentraditionen formerar hon inte föremålen i enlighet med en hierarkisk ordning. Hon låter dem istället få en fri placering som kanske ger en antydan av oreda som är främmande i den västerländska stillebentraditionen. I syftet att trots allt hålla samman dessa stilleben har Denise bemålat sina föremål, oavsett om de har ett organiskt ursprung som en frukt eller om det är en artefakt skapad av människan. Denna måleriska sammanhållning ger en antydan om ett synsätt där man inte gör någon större skillnad mellan det som är levande och det som är dött. Det är en hållning som går stick i stäv med den västerländska stillebentraditionen där stilleben är ett uttryck för en grundläggande dualitet mellan levande och döda föremål. I sin fotografiska gestaltning framstår dessa stilleben inte som särskilt allvarligt menade, utan som en slags tillfälligt tillkomna verk från en vistelse på en för henne okänd plats. Det är Denise som själv har benämnt dem som söta föremål i sin titel A Cute Still Life.