WUNDER
2013

The series Wunder (2009) is undoubtedly an exceptional addition to Denise’s body of work. In Wunder, she leaves the landscape and retreats to the inner sanctum of her studio, where she explores the anatomy of the human body with the help of a living model. Here there are no signs of the classical beauty ideals prevalent in the fashion industry, into which Denise gained an insight during her career as a fashion photographer. Denise’s intention with this series is probably not to dwell on the absurd corporal idioms but to provide a contemporary comment on how modern art has depicted the human body. That the model is wearing a costume in a colour reminiscent of marble accentuates the sculptural dimension.

In modern art history, the body has been abstracted in a search for a renewal of form. In Denise’s photographs there are references to abstract art’s anthropomorphic body ideals, as well as to Cubistic classicist body ideals of the 1920s, in addition to the Surrealist idiom of inverting the interior and the exterior in an effort to understand the spiritual and physical complexities of human beings. In Denise’s Wunder there is a touch of humour, which was not present in her earlier production.

_____________________________________

WUNDER
2013

Bildsviten Wunder (2009) kan utan tvekan framstå som en synnerligen udda bildsvit i Denises konstnärskap. I Wunder har hon lämnat landskapet och dragit sig tillbaka till ateljéns inre vrår. Där utforskar hon den mänskliga kroppens anatomi med hjälp av en levande modell. Här finns inget av den klassiska kroppens skönhetsideal som har förekommit i modeindustrin som Denise fick insikt i under sin tid som modefotograf. Denises syfte med denna svit är nog inte kropparnas absurda formspråk, utan en samtida kommentar hur den moderna konsten har gestaltat den mänskliga kroppen. Den skulpturala dimensionen framhålls också av att modellen är iförd en dräkt som har en färgskala som påminner om marmor.

Under den moderna konsthistorien har kroppen abstraherats i en sökande efter formförnyelse. I Denises fotografier finns referenser till den abstrakta konstens antropomorfa kroppsideal. Här finns också kubismens klassicistiska kroppsideal från 1920-talet, men också surrealisternas formspråk som inverterar insidan och utsidan i sina försök att förstå människans mentala och fysiska komplexitet. I Denises Wunder kan man notera ett drag av humor som inte har funnits tidigare i hennes produktion.